Cementa och tåg
Saturday, May 10th, 2008Hittad på Daniéls blogg. Snyggt!
Hittad på Daniéls blogg. Snyggt!
Jag chattar med Jåni. Ni vet Herkules, halvgreken.
Vi chattar om fredag. Då ska jag kryssa mig fram genom tentans motvind, som består flervals- och santellerfalsktfrågor. Jag är optimist. 50 poäng av 100 möjliga vill jag ha.
Varför skriver jag bara om skola? Varför skriver jag här när jag borde skriva skola?
Arvid bjöd in på tempura. Hiromi stod o friterade och fick ingen mat själv. Kålrabbin och fänkålen blev bäst. Och så den där grönsaksblandningen. Sardinerna var inte heller så dåliga. Gott rövin också. Jag åkte tunnelbana hem. Lyssnade på Mastodon och Pantera. Och Gui Boratto. Var finns det så mycket bra av allt? Det finns ju mycket dåligt också för den delen.
Nu har Jåni gott och lagt sig. Hur länge ska jag sitta uppe ikväll. Ett tag, antar jag.
Sjuttiosju sjösjuka sjömän… Hur säger man det på finlandssvenska? Suttisu sösuka sömän…
Watergate har schyst belysning över dansgolvet. Lite som i Saturday Night Fever. Fast tvärtom. Som Muhammed och berget. Fast samma.
[youtube]JpD3RCaR5Kg[/youtube]
Gott sei Dank, dass es Freitag ist. (GsDdeFi?)
Idag höll jag en presentation med titeln “The Evolving Role of the Total Service Provider in the e-Business Era”. Intressant va? Skönt att ha det överstökat.
Ikväll ska jag fira med att se Promoe.
Imorgon ska jag fira med att åka till IKEA. Där kan man köpa glögg, har jag hört.
Jag undrar om jag längtar hem till Sverige.
Om ni gillar techno måste ni lyssna på detta: En svensk kille.
Fick lära mig av Benjamin, en fransk kille i min tyskgrupp som också pluggar svenska, att Hannes på franska, “ânesse“, betyder kvinnlig åsna. Kul. Jag undrar om jag ska åka till Frankrike snart.
Brandon Stosuys recension av Mastodons nya skiva Blood Mountain är en av få längre skivrecensioner jag funnit värd att och orkat läsa igenom. Oftast finner jag artiklar om och recension av musik, artister, konserter och skivor helt ointressanta. Meningslöst dravel och namndroppande för en klubb av inbördes beundrare.
Mastodon är ett gäng grabbar från Atlanta i den amerikanska södern, mer känt för folk som skriker “Yeah” hela dagarna. Prog-metal killarna kör sitt eget race och blandar teknik med form och känsla. Otroligt bra.
Kom precis på att jag inte lyssnat på den nya skivan än. Men jag är bra jävla sugen.
I lördags var vi på Berghain, vid Ostbahnhof. Blev visiterade vid ingången. Vakten tittade på min mobil, med kamera, och sa “Don’t take pictures”. Jag sa “OK”. Otroligt koolt ställe. Tyvärr har jag inga bilder att visa. Det finns dock andra som varit där och fotat. Panorama bar ligger i samma lokaler. Verkar inte som att särskilt många lyckats ta bilder därinne. Vaktchefen där är tatuerad i ansiktet, har metalltänder och äter små barn till mellanmål. Därför: Inget som helst bråk eller tjafs inne på klubben. Jeff Mills spelade skivor, men jag måste säga att jag är mer imponerad av stället än av honom. Kanske för att jag inte är någon musiknörd.
Söndagen var en lugn dag. Städdag. Fint och rent blev det. Men holländarna som bodde här innan oss måste gjort något äckligt med dammsugaren. Det luktar surt piss från utblåset. Nu har vi köpt ny påse och dammsugardeo. Visste inte ens att det fanns. Hoppas att det blir bra.
Var ute i Potsdam i fredags. Skön turistgrej. Tyvärr hade jag varit på fest kvällen innan. Eller tyvärr och tyvärr. Det var helt klart värt det. Låg och sov i gräset i Potsdam. Potsdam ligger en kvart, 20 minuter med tåg från Berlins centrum. Vi gjorde en leranimation. Kändes lite töntigt, men alla skrattade och var glada.
S5 mellan Hauptbahnhof och Friedrichsstraße.
[youtube]iRbid-Pfn4A[/youtube]
Inte lika bra som inspirationskällan, men det är mitt första försök.
Om ni bloggar med Wordpress 2.x och vill lägga in video så föreslår jag Viper’s Video Quicktags.
Efter att jag spelat in filmen tittade jag på den direkt. Det råkade sig så att tåget i filmen började röra sig samtidigt som tåget i verkligheten och accelerarade lika snabbt. Force-feedback-video.
Nu sitter jag på golvet i mitt rum igen. Golvet är hårt. Men det är enda stället i lägenheten jag har tillgång till Internet med godtagbar tillförlitlighet.
Anledningen till mitt golvsittande är den känsla jag får från Røyksopps “What Else Is There”. Jag måste berätta för er om den låten!
Jag har sen “Poor Leno” haft svårt för svampnorrmännen, men nu när Karin Dreijer sjunger kan jag inte göra något annat än känna mina skelettdelar skava mot parketten för att skriva om det. Videon finns på YouTube, enkelt men dålig kvalitet och på bandets hemsida. Nu har jag förstås ingen bra mp3-källa så morgens früh ska jag gå ner till Alex och köpa denna singel. Är sugen på att köpa 12″ också.
Tusen tack Stella!